Resultatet var ett kärnfullt sv casino språk med anknytning till äldre svensk tradition och som kom att bilda grunden till nysvenskans utveckling. Samtliga översättare var från Mellansverige, något som troligen påverkat bibelspråket att vara mer troget mälardalsdialekterna. Exakt när dialekter som gutniska eller älvdalska började skilja sig från den senare svenskan är dock svårt att säga. Bland dess högst prioriterade uppgifter är att se till att finlandssvenskan inte fjärmar sig från sverigesvenskan i för hög grad. Dess främsta medel för att reglera språket är genom ordböcker som Svenska Akademiens ordbok (SAOB) och Svenska Akademiens ordlista (SAOL), samt en rad olika handböcker i grammatik, stavning och rättskrivning (främst Svenska skrivregler). Det allmänna ska ha ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.
- De personer som främst låg bakom översättningen var Laurentius Andræ och bröderna Laurentius och Olaus Petri.
- De undvek därför tyska och danska lånord samt de tunga latinska konstruktionerna.
- Länder med betydande svenskspråkiga minoriteter är bland annat Tyskland och Storbritannien ( i vardera land), Spanien (17 000), Frankrike (15 000), Kanada (se även ovan), Australien och Schweiz (6 000 i vardera land), Belgien (5 000) och Italien (3 000).
- Samuel Columbus bok “En swensk ordeskötsel” från 1680 propagerade för svenskans användning och för att skriva som svenskan talades.
Efterhand som du skriver in bokstäver, får du förslag på uppslagsord. I denna ordboksportal kan du söka i tre ordböckerna SAOL, SO och SAOB samtidigt. Appen är gratis och finns för både iPhone och Android. Appen Kyrkguiden hjälper dig hitta till våra kyrkor. Svenska kyrkan Vetlanda pastorat håller på med en översyn av gravrätter på våra kyrkogårdar. Fyra gånger varje år kommer vi ut med en egen tidning, i Vetlanda pastorat.
Utgivningen av sådana böcker har fått språkvetare som Sture Allén och Catharina Grünbaum att kalla svenskan för ett av världens bäst beskrivna språk. Språkrådet består av representanter från en rad olika organisationer, inklusive Svenska Akademien. Det har dock inga ambitioner att utöva direkt kontroll över språket liknande de som Académie française har som mål. Så sent som den 7 december 2005 beslutade Sveriges riksdag med röstsiffrorna 147 mot 145 att inte anta svenskan som officiellt majoritetsspråk utan att även fortsättningsvis endast benämna svenskan som huvudspråk. Lagen innebär också ett starkare skydd för det svenska teckenspråket och för de fem nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. I den språklag som trädde i kraft 1 juli 2009 anges att svenskan är huvudspråk i Sverige.
Vokaler
De flesta av talarna behärskar även rikssvenska (eller högsvenska som i fallet med de finlandssvenska). Dessa dialekter kan vara näst intill obegripliga för de flesta svenskar och betraktas ibland som egna språk. Många av de mer genuina dialekter som talas i orter som Orsa och Älvdalen i Dalarna, Skellefteå i Västerbotten, Kalix i Norrbotten eller Närpes i Österbotten har ofta mycket särpräglade fonetiska och grammatiska aspekter, såsom upprätthållandet av äldre kasussystem. I slutet på 1800-talet skall det också ha funnits en betydande svensktalande koloni i nuvarande Namibia, även om den emellertid sedermera assimilerats till omgivande språkgrupper.
Vokaler
Finlandssvenskan har ofta egna termer som står närmare motsvarande finska ord, i synnerhet ord inom lagstiftning och administration. Svenskans ordförråd är mestadels av germanskt ursprung, antingen genom nedärvda urgermanska ord eller genom tyska (främst lågtyska) och i viss mån engelska lån. Dessa styrde en gång i tiden vissa kasus, som i modern tyska, men idag återfinns detta enbart i fasta uttryck som “till sjöss” (genitiv) eller “man ur huse” (dativ singular), som dock är rätt vanligt förekommande.
I övriga Finland talas det som modersmål framförallt i de finlandssvenska kustområdena i Österbotten, Åboland och Nyland. En modernare uppdelning av språken baserar sig på ömsesidig begriplighet och delar upp de nordiska språken i en “fastlandsskandinavisk” grupp som inkluderar danska, norska och svenska och en “öskandinavisk” grupp som inkluderar färöiska och isländska. Svenska är nära besläktat och i hög grad ömsesidigt begripligt med danska och norska.
Fram tills på 1950-talet bedrevs svensk skolundervisning i staden och än idag bedrivs språkundervisning i mindre utsträckning bland svenskättlingarna. Länder med betydande svenskspråkiga minoriteter är bland annat Tyskland och Storbritannien ( i vardera land), Spanien (17 000), Frankrike (15 000), Kanada (se även ovan), Australien och Schweiz (6 000 i vardera land), Belgien (5 000) och Italien (3 000). Därutöver kan även den lilla svensktalande minoriteten i Estland tilläggas, som levt där sedan 1200-talet. En betydande migration mellan de nordiska länderna finns, men på grund av likheterna i kultur och språk assimileras ofta dessa invandrare och utmärker sig inte som en egen etnisk minoritet, Finland undantaget. Svenska är lagstadgat huvudspråk i Sverige, där det är modersmål för cirka 9,2 miljoner invånare. I Frostvikens socken i Jämtland förekommer fortfarande det så kallade Lidmålet, ett trönderskt bygdemål.
Ordföljden är subjekt–verb–objekt, och precis som i tyska används V2-regeln i huvudsatser, det vill säga att verbsatser sätts efter adverbial och bisatser. Istället används hjälpverbet “ha” med verbet böjt i supinum, som används enbart i detta syfte (även om det i vissa fall är identiskt med just perfekt particip). Även om imperativformen i många fall har sammanfallit med grundformen har många verb fortfarande separata imperativböjningar. I dialekter som finlandssvenska, överkalixmål och vissa varianter av dalmål är skillnaden frånvarande eller kan enbart analyseras med mycket detaljerad fonetisk analysförtydliga. Det vanligaste uttalet är ɧ-liknande ljud med undantag för ʂ i Värmland och i Norrland och ʃ i finlandssvenskan.
Även om Gustav Vasas bibel hade en mycket stark prägel på ortografin, och medförde en stabilisering av språket, så blev stavningen mot slutet av 1500-talet återigen något inkonsekvent. De undvek därför tyska och danska lånord samt de tunga latinska konstruktionerna. Den var ett stort steg mot en mer konsekvent svensk stavning och etablerade till exempel användningen av vokalerna å, ä och ö samt användningen av ck istället för kk efter kort vokal (liksom den originella stavningen av och). De personer som främst låg bakom översättningen var Laurentius Andræ och bröderna Laurentius och Olaus Petri. Mot 1500-talet hade grammatiken i vardagsspråket och den mer profana litteraturen till stor del förenklats och liknade mer dagens svenska. Verbböjningen var också mycket mer komplex; i den ingick såväl indikativ som konjunktiv och verb böjdes efter både person och numerus.